Fika i grannstaden Lund

  

Onsdag 4 februari

Förra året lärde jag känna Karl-Johan och det flöt på när vi umgicks. Jag började också lära känna Paulina som jag tydligen kände när jag var mindre. Hon var den lilla flickan som brukade vara hemma hos min barndoms kompis Andre och leka. Efter ett tag slutade vi prata med varandra, men nu några månader senare har vi åter tagit upp kontakten och bestämde för att fika i Lund. Jag hade tagit tåget till Lund och sedan promenerat till Spyken skolan där jag mötte upp Kalle ( Karl-Johan ) och Paulina. De hade en annan vän med sig som skulle med och fika och det var Carolina, en trevlig tjej. Vi lämnade skolan och gick in mot stan där Kalle skulle leta efter mössor och lampor som hans mamma hade tvingat honom till att köpa. Efter ett tag hittade han ett par mössor han gillade som han sedan köpte. Jag började känna att jag behövde käka så vi gick in till Saluhallen och köpte mat. Det blev inte en så lång träff, men det var lagom. Vi satt resten av tiden inne i Saluhallen och snackade bara. Vi pratade om att de kanske skulle komma till Malmö på lördag. Enligt Paulina kommer de att komma, men jag vet hur de snackar. När de försöker bestämma något blir det aldrig av. Efter 2 timmar i Lund började vi bli sega och drog oss hemåt. Carolina cyklade hem, Paulina och Kalle tog bussen hem till Dalby och jag tog tåget hem till Malmö.

När jag kom hem hade jag tänkt mig att plugga, men jag var så sjukt trött och var riktigt omotiverad till att plugga. Jag satte mig framför tv och kollade på en dokumentär som handlade om sjukligt överviktiga människor i USA. Det var helt sjukt de vägde mellan 250-400 kg. Hur kan man väga så mycket? Jag förstår verkligen inte. Men jag tycker faktiskt inte synd om de, för det är de själva som har ätit sig till det vad de är. De sitter i sina sänger och klagar på att de är tjocka, men ändå så ringer de fast food resturanger för att få hem levererd mat. Gör någonting åt det än att sitta och klaga. Jag blir så irriterad. En person hade suttit i sin säng i 4 år eftersom att han inte kunnat röra sig på grund av hans övervikt. Jag kan inte ens tänka mig hur det är att sitta i sin säng i 4 år det är helt utanför min värld.

 Jag som brukar säga att jag är tjock, jag menar verkligen inte det.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback