Översvämmning i Filippinernas huvudstad

Som många kanske har läst är det översvämmning i Filippinernas huvudstad Manila. Det är regnat så oerhört mycket att vatten nivån har som högst mätt upp till 7 meter. Jag som är halv filippin har släktingar i Filippinerna och de bor i Manila. Min moster och hennes familj har blivit påverkade. De har nu flyttat upp på andra våningen eftersom det är fullt med vatten på första våningen i deras hus. Jag kan själv inte föreställa mig hur det ser ut. För det är ju riktigt mycket vatten vi pratar om. Det har varit översvämmningar där innan, men inte så mycket som det är den här gången. Hoppas det kommer fixa sig.


Vädret gör mig deppig

Fan vad trist väder det är. Jag är rätt pepp på att vara glad, eller jag är rätt glad och så lyssnar jag på några riktigt sköna låtar som pappa brukade lyssna på när jag var mindre. Men vädret får mig att bli lite deppig om det hade varit blå himmel och sol hade jag varit ännu gladare. Men det verkar inte som att det kommer bli fint väder idag. Hmm, hjälper det om man tänder alla lampor i hemmet för att kompensera att det inte är någon sol?

Oh! Vad är det jag ser? Några solstrålar som lyckades ta sig fram genom molnen.


Äntligen semester

Idag var det sista arbetsdagen tills jag och Nathalie åker till Paris på onsdag. Det ska bli så jävla skönt att komma ifrån Malmö och Sverige ett tag. Jag längtar tills vi sitter i flyget och när vi sedan landar i Paris 10 på kvällen och sen ska vi ta oss till Gare du Nord, checka in på hotelet, lämna våra väskor i rummet och sedan gå ut för att käka på någon resturang. Ah, fan vad gött det ska bli. Fy vad jag kommer att käka en massa kakor jag vet det. Jag garanterar att jag kommer att gå upp i vikt, men jag ska försöka hålla mig. Jag minns när jag bodde i Nantes i tre veckor, då köpte jag och Giulia ett stor paket Pain au chocolate varannan dag och åt upp den själva. Men det var så syndigt gott. Och varje dag köpte jag en eller två abricot croissant på Monoprix. De kände igen mig varje gång jag kom in. De visste vad jag skulle ha. Fan måste tillbaka till Nantes älskar den staden. Det får bli en annan gång, men nu blir det Paris.

Nantes i november 2008, jag käkar en stor tresse


Österportskolan 1997-2002

Min mamma fixade varsin klassfoto bok till mig och min syster där vi har alla klassfoton från när vi började på dagis tills vi tog studenten. Ibland kan det vara kul att öppna boken och se på alla foton. Då kommer en massa minnen tillbaka. Roliga saker man gjorde till sammans, men aldrig några tråkiga saker. Varför är det så när man blickar tillbaka vill man alltid minnas det roliga? Allt dåligt försvinnar och endast det positiva finns kvar. Jag laddade upp alla de här fotona på Facebook och då började de flesta från klassen kommentera. Vi började prata om vad vi gjorde när vi var små och hur vi var som personer då. Man får en känsla att man längtar tillbaka till den tiden när man var liten. Att vara så barnslig, det var riktig roligt. När man kollar på dagens barn verkar de inte som barn, de verkar som förminskade vuxna och många av de har mobiler redan i första klass och vissa röker. Det är bara helt sjukt. Jag fick min första mobil i sjuan och jag minns att jag sa, vad ska jag med en sådan till? Och nu har alla mobiler. Vad det förändras ...


Klass 1A - 1997


Klass 2A - 1998


Klass 3A - 1999


Klass 4A - 2000


Klass 5A - 2001


Klass 6A - 2002


23.58

Vänner ... ett ord man inte alltid vill ha som svar.

Landet som aldrig har tilltalat mig

Norge ett fint land som jag hade kunnat åka till, Grekland ännu ett annat land jag hade kunnat åka till, Frankrike ett land jag vill åka till flera gånger i mitt liv, Spanien nja ... där tar det stopp. Det landet har jag aldrig riktigt fått grepp om, men det har alla svenskar. När svenskar åker på sol semester åker de till antingen Teneriffa, Malaga, Gran Canari och allt vad det finns. Alla de ställena är bombadera med svenskar. Vem vill åka till ett sånt ställe? Sen säger folk att kulturen där är så fin och en massa andra saker. Men jag har aldrig riktigt tyckt det. Jag tycker för det första inte om språket. Många säger att det är det finaste språket som finns men nej. Jag tycker till och med att persiska är finare är spanska. Och sen ser jag framför mig en massa svettiga människor, låter kanske skumt. Men ja så är det, de är sliskiga och svettiga.

Spanien som sagt är inget land jag direkt beundrar men nu är det så här att jag har sökt en utbildning, vet inte om jag kommer komma in. Den här utbildning utbildar folk att bli flygvärd respektive flygvärdinnor. Och det roliga är att utbildningen är i Spanien, Barcelona. Om jag kommer in är det bara att gilla läget. Men jag förstår inte hur jag kommer att klara av det. Jag läste spanska i fem år men kan ingenting eftersom språket är så fult och tråkigt. Men jag ska försöka göra mitt bästa att lära mig det om jag kommer in, vi får se hur det kommer gå.


Hellen, Laura och jag har sökt tillsammans. Min syster ska också söka har jag för mig. Vi var iallafall på möte och blev informerade om hur det är där, vad man får göra osv. Vi har nu lämnat in våra CV:n och kommer få besked om två veckor om vi får komma på en intervju. Och sen om de gillar en blir det Barcelona.

Syrran som flygvärdinna på Thomas Cook (till vänster)



Blatte en gång i tiden

På Österportskolan som jag gick i fanns det stora skillnader på vilken klass man gick i. De som gick i A var nördar, de som gick i B var blattar och duktiga på idrott, de som gick i C var enbart blattar och de som gick i D var bara allmänt konstiga. Själv gick jag i A och tillhörde nördarna. Vi var de som alltid satt perfekt som alltid lyssnade på läraren. Varje gång vi hade vår dörr öppen intill klassrummet och elever från andra klasser gick förbi tittade de in och blev förvånade att vi var så prydiga. Men vi var verkligen prydiga. Vi pratade ordentligt jämfört med andra klasser där de pratade blatte språk. Men det skulle komma att förändras. När vi slutade sexan och skulle börja sjuan på Rönnenskola splittras vi och klasserna A,B,C och D blandades. Jag fick reda på att jag skulle börja i 7B med vissa från blatte klasserna på Österportskolan. Hemskt tänkte jag och hur skulle man orka de här jobbiga människorna? Med tiden började man faktiskt tillslut komma överns med de och tillslut kunde man ha riktigt roligt tillsammans med de som man en gång haft fördomar om. Att jag pratade ordentligt när jag gick i A började försvinna. För överallt hörde jag bara blatte språk att jag tillslut började snacka som de. Jag kunde säga ord som poooo, shiii, alltså jag sväääär såå pinsamt, öööllllööö, den dödar lätt, ah ändå så över fett. Jag kan knappt själv förstå att jag en gång pratat så.

Igår när jag satt med Hellen framför datorn loggade vi in på min lunar och läste mina gamla dagboks inlägg. Vi började med att läsa dagböcker från när jag gick i sexan och sedan till sjuan. Man märker verkligen hur mitt skrivande förändras och det är så sjukt.




Fredag 18 juli 2003

HeJ HeJ


Kolla jag låg och sov sen så vaknade jag vid 6. tiden.
Så gick jag och la mig om.
Sen så bara jag hörde sån värsta BLIXT sån hög.
Den lätt skit högt.
Alltså som det rengnar shit.
Men imorgon kommer detg bli SOL jag svär.
Nu rengnar det inte så mycket bara lide.
Men men med mig är det bara bra.
Jag vet inte vad jag ska göra idag det är helt tråkigt väder ju.
Jag får väll vaar med nån kompis eller?.
VI BÖRJAR SKOLAN OM EN MÅNAD NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ :’(
FAN JAG PALLAR INTEMED SKOLAN.
Men vi bvörjar ändå 10 och slutar 12 den 18:onde.
Men sen börjar det på riktigt :’(
Nu börjar det ösrengna igen haha :P
Men det är sant.
Ja nu shit.
Ja men nu ska jag svara på mina inlägg vi ses alla ha det bäst!!




Vincent



P.S

Nu ösrengnar det SKIT MYCKET!!


Ingen mat? Då äter man godis

Varför är det alltid så? När man inte käkar mat då börjar man käka en massa godis. Är det för att man inte orkar plocka fram mat och tillaga det och att godiset finns tillgängligt och är klar för att äta? För igår var jag med Hellen och vi satt i käket och käkade lite, fast inte mat. Hon käkade tre mackor och jag käkade 4 köttbullar och några kartoffler. Inte mycket till mat. Under hela dan hade vi enbart ätit det och mot kvällen körde vi till Toftanäs för jag skulle handla lite frukost till hemmet. Inne på ICA Maxi hittar vi en stor låda med chips för endast 10 kronor, självklart kunde vi inte motså vi plockade på oss marabou också samt läsk. Sedan satt vi i bilen och krängde chips, marabou och läsk. Vi kände oss som feta amerikaner för det är så de gör. Sedan kör de vidare till Mc Donalds eller Kentucky Fried Chicken drive thru. Usch och inte nog med det. På kvällen träffar vi Mania på Möllan. Vi sätter oss på den mysiga på puben med innergården som än har det okända namnet. Det är inte det som är usch för det var väldigt trevligt där. Men vi gick därefter till Maskot och beställde varsin tallrik med pommes med bearnaisesås och ketchup. Fy fan vad vi kände oss dåliga sen, men gott var det. Nu är det fan slut med skit saker för jag vet om att nästa vecka och två veckor framöver lär jag gå upp i vikt. Och det är för att jag och Nathalie åker till Paris.

                              


Längesen

Idag börjar äntligen min lediga i helg och igår hade man möjlighet att gå ut för att man inte jobbar idag, men så blev det inte. Istället var Simon hemma hos mig och vi käkade godis samt kollade på SAW 5 som inte var ett dugg äcklig förutom i början. SAW 4 var mycket läskigare, femma handlar mest om vad som hänt och vem som var Jigsaws hjälparbetare. Vi började se filmen rätt sen halv tolv när den var slut tittade vi på en annan film på ettan som handlade om ett inbrott. En helt ok film, därefter tittade vi på tvåan har jag för mig. De visade programet Svenska språket. Ett väldigt intressant program om Sveriges olika dialekter. När det programmet var slut då tittade vi på Hellman eller Hellboy minns inte riktigt vad den hette, men en riktigt konstig film var det. Man blev bara så trött på den för den var blev utjatad. När den också var slut tittade vi på Playboy Mansion. De tre dumma blondinerna avslutade vår chill kväll. Det var verkligen längesen jag lång i soffan och tittade på tv så länge och käkade godis. Nu känner man sig bara så jävla uppblåst av allt godis. Ska träna extra hårt på måndag och tisdag med simmningen.


Längtan efter helgen

Söndag, måndag, tisdag, idag onsdag plus imorgon torsdag men också i övermorgon på fredag är det jobb som gäller. Tre dagar är redan avklarade, idag blir det den fjärde i ordningen. Trött? Ja lite grann, men det jag tänker på är helgen, då jag ska bara ta det lugnt och koppla av. Men också att jag är i behov av pengar. För i slutet av månaden åker både jag och Nathalie till Paris och kommer stanna där i tolv dagar. Från den 30 september till den 12 oktober. Det kommer bli riktigt gött, längtar tills vi är i Paris, Gare du Nord och kommer äta en massa goda saker. Och för att kunna äta allt gott behövs fick pengar. Det är det enda jag behöver för vi har redan betalat vår biljett samt vårt hotell. Inför varje resa man gör går dagarna så sakta eftersom att man tänker att det hela tiden närmar sig. Måste försöka tänka på annat så att det helt plötsligt är bara en dag kvar tills man åker. Nu får man fixa sig för snart ska man jobba igen.


Ännu ett inlägg

Torsdag 10 september klockan 12.34

- Hej jag äter frukost, kram.

Torsdag 10 september klockan 15.46

- Jag är nyss vart ute med hunden, kram.

Torsdag 10 september klockan 21.08

- Har precis kommit hem och ska sova, kram på er.



Att skriva flera inlägg per dag ökar ens statistik när det gäller antal läsare. Men de flesta som skriver flera inlägg per dag skriver en massa onödiga saker (exempel som jag har gett ovan). Själv har jag har inte skrivit på mer än två veckor nu tror jag. Och det kanske är lite länge för de som lever för sin blogg, vilket jag inte gör. Jag skriver endast när jag har något att säga. Känns det vettigt att behöva skriva att man nyss varit ute med hunden, eller att man nyss köpte sig ett nytt schampoo? Nej inte direkt, jag tycker inte att det är så värst intressant. Många har sin statistik väldigt jämn därför att de skriver varje dag. Hur orkar man skriva varje dag, har man verkligen så mycket att säga? Min statistik är alltid olika, en dag kan den vara uppe på 50 läsare, medans en annan dag kan den vara på endast 7 läsare. Det är inget jag riktigt bryr mig om. Jag skriver endast för att man ibland behöver skriva av sig och att det är roligt att på senare år se vad man skrev för något.