vinnie

Att ha körkort måste kännas underbart, efter alla lektioner man tagit och så mycket pengar man har lagt ner på det. Idag skulle jag köra lilla uppkörningen som är en förberedelse inför den riktiga uppkörningen. Om man kör riktigt bra på den lektionen får man göra uppkörningen. Men för min del blev det inte så. Den lärare jag körde med tyckte att jag bromsar för sent när jag ska svänga. Så nu får jag ta någon till lektion innan jag kan köra upp. Jag orkar verkligen inte mer, vill bara ha mitt körkort.

Nyligen utsåg man vinnaren av Melodifestivalen som kommer att tävla för Sverige i Eurovision Song Contest i Moskva. Vinnaren blev Malena Ernman som sjunger en opera disco låt, skriven av Fredrik Kempe. Väldigt annorlunda för att vara svenskt eftersom vi har alltid hållt oss till ABBA soundet. Det ska bli spännande att se vad resten av Europa tycker om vår låt. Själv tyckte jag att Caroline af Ugglas skulle vinna med låten Snälla, Snälla.
Under flera år har Sverige varit en top nation som legat bland top 5 hela tiden. Men sen år 2005 när vi tävlade med Las Vegas sjungen av Martin Stenmark har vi kommit bland de sista. Vad har hänt med den top nation vi en gång var?  Är det juryn som väljer dåliga låtar? Eller är det självaste folket? Eller har vi dåliga text och musik producenter?  När man kollar på Melodifestivalen nu, har kvaliten av låtarna blivit allt sämre och det finns bara någon enstaka låt som duger. Det kommer nog aldrig bli som det var förr då vi leverade alltid bra låtar. Sverige blev till och med utnämnd för att ha den bästa låten någonsin i Eurovision Song Contest med låten Waterloo sjungen av världsgruppen ABBA. Den låten är bra, men den finns en låt jag personligen tycker är bättre som Sverige har tävlat med.. En låt som handlar om svensk kultur uppe i norr, den inhemska svenska kulturen. Självklart menar jag, När vindarna viskar ditt namn med Roger Pontare. Vilken kraft och känsla det är i den låten.

Vissa gånger har jag varit hårmodell för Larsson och Lange och en gång var jag med på en av deras visningar i Malmö. Nu har de en ny visning utanför Halmstad och en av frisörerna som heter Henrik ville att både jag och Annie skulle komma på en av deras castingar. Egentligen ville inte Annie göra det eftersom hon kände att det var rätt pinsamt och jag kan bara hålla med, för det är det. Men jag sa till henne att vi gör det för skojs skull. Så vi gick dit. Inne hos Larsson och Lange på Södertull satt andra personer som också skulle delta i castingen. En efter en blev man fotad på både hel bild och ansiktsbild. Medans man blev fotad satt alla andra och kolla på en. Efter detta skulle man gå lite catwalk inför frisörerna, pinsamt värre. Men det var bara att göra det. Jag kollade inte på Annie eftersom jag hade börjat skratta. Castingen gick snabbt och vi var knappt där en timme. Nu är det bara att vänta och se om man kom vidare eller inte.

Personen bakom tjejen är jag

 

Du har funnits där för mig i ett år och fem månader. Tillsammans har vi åkt hit och dit och utan dig känner jag mig hjälplös. För det finns ingen annan än du som är lika bra på det du gör. Och det är att kunna ta mig från ett ställe till ett annat på ett smidigt, snabbt och på ett miljövänligt sätt. Min älskade Mustang cykel.
Förra veckan fick min cykel punka en dag och som vanligt lämnade jag in den hos cykelhandlarn Cresent vid Röjsö där jag alltid har lämnat in min cykel sen jag var 7 år gammal. Han lagade den som vanligt och jag cyklade hemåt. Under kvällen skulle jag cykla in till stan men då hade jag fått en ny punka. Så jag fick ta bussen in till stan. Nästa dag gick jag tillbaka till cykelhandlarn för att laga punkan och han fixade den igen. Eftersom jag är en stamkund fick jag 25 kronor rabatt, så istället för att betala för 95 kronor betalade jag endast 70 kronor. Cykelhandlarn berättade om att det fanns ett rekord i att ha flest punkor. Det var en kille som hade fått punka 4 gånger på 2 veckor. Detta rekordet var då endast i denna cykelaffären. Efter att han hade berättat det, cyklade jag hem ännu en gång. Som vanligt skulle jag ut senare på kvällen. Jag gick ut och låste upp min cykel men såg att jag hade fått punka för tredje gången på tre dagar. Jag började känna pressen på att jag kanske skulle slå rekordet med flest punkor. Dagen därpå gick jag återigen till cykelhandlarn för att laga punkan. Den här gången behövde jag inte betala och det kändes skönt. Jag började känna mig rätt trött på att hela tiden gå tillbaka till cykelhandlarn och samtidigt var det rätt pinsamt. Återigen cyklade jag hemåt, men medans jag cyklade började jag känna att min luft åkte ut igen och tänkte vad i helvete händer?  Jag ville inte cykla tillbaka samma dag igen för att berätta att jag hade fått en ny punka. Min fjärde punka på fyra dagar. En ny dag var kommen och jag gick tillbaka till cykelhandlarn för sista gången hoppades jag. Den här gången fick jag en helt ny slang som kostar 130 kronor, men jag fick den gratis. Nu kände jag mig mer säker, för nu hade jag fått en helt ny slang som var fräsch och stark. Ni börjar kunna den här historien nu och kan nog förutse vad jag gjorde efter cykelhandlarn ... precis, jag cyklade återigen hem parkerade min cykel och gick in i huset. Under kvällen skulle jag ut igen, men vad hade hänt? Jag började skratta för detta var helt otroligt. Jag hade fått punka för femte gången på fem dagar. Hur är detta möjligt? Jag hade slagit rekordet. Borde jag ha varit glad? Lite, men samtidigt sög det att jag hade fått punka igen. Nästa dag gick jag som vanligt ( detta började kännas som något vardagligt i mitt liv nu ) tillbaka till cykelhandlarn. Han började skratta när han såg mig och jag kunde bara hålla med och skrattade själv. Han sa åt mig att komma tillbaka innan halv sex för att hämta den. Jag traskade hem till Annie och vandrade sedan till cykelhandlarn med Annie. Nu var min cykel lagad för femte gången. Var detta sista gången eller skulle jag få punka senare på kvällen? Kvällen spenderades hemma hos Annie och jag gick hem vid tolv tiden. Min cykel hade än så länge inte fått punka vilket var en lättnad. Förbannelsen över min cykel verkar vara över. Men när som helst kan den komma tillbaka för att göra livet en aning surt för mig.

Det är inte alltid man har lust till att skriva något i sin blogg, man har inte riktigt någonting att säga. Men nu tänkte jag bryta isen med mitt uppehåll och börja skriva igen.
Egentligen har det inte hänt så värst mycket under den här veckan. Det har bara varit skola, skola och skola igen. Tråk med andra ord. Men vi fick faktiskt en överaskning på torsdan. Vår gamla svenska lärare Yerk Liveröd besökte oss under lektionen för att dela ut våra noveller vi hade skrivit i höstas och nu 3 månader senare fick vi äntligen tillbaka de. Jag var nervös för att få tillbaka min novell, för jag ville ha minst VG men var orolig för att inte få det. Efter en stund kom han fram till mig med min novell och sa att det var det bästa jag någonsin skrivit. Nu när jag hade fått den fina kommentaren trodde jag att jag skulle få MVG, men jag fick VG. Det är självklart bra, men MVG hade kännts bättre.

Nu är det en ny vecka och nya händelser. Jag ska börja skriva mitt muntliga tal i Svenska B nationella och så måste jag sitta i körskolan och plugga teori. Men just nu ska jag käka frukost och därefter göra mig i ordning.
- Oh, jag orkar inte vara sjuk.