vinnie

Jag har allt, nästan. Jag har vänner, en familj, ett jobb, en underbar cykel men det är något jag ändå saknar och det är PENGAR!  Jag är i ett stort behov av pengar. Men egentligen vet jag inte vad jag ska göra med pengarna. Eftersom jag har inte riktigt tänkt köpa något, utan vill bara ha pengar på mitt konto ifall att man ska hitta på någonting. Därför försöker jag jobba så mycket som möjligt nu så att jag kommer få en massa pengar sen när lönen kommer i Danmark. Och det bästa är att om man får typ 9000 danska blir det ungefär 12000 i svenska om jag inte har fel. Fan vad gött. Oh, GE MIG PENGAR NU! Det låter som att jag är galen kanske och det kanske jag är. Men som sagt jag vill ha mina pengar. Har jag inte sagt pengar nu ofantligt många gånger? Ska försöka sluta skriva det ordet. Men så idag blir det återigen jobb, inte så roligt. Men i slutändan lönar det sig efter allt slit, för då får jag mina PENGAR! (Det var sista gången jag lovar)

Bild från Nantes, november 2008

Ibland kommer det nya låtar som är så bra att man fastnar för de. De har något speciellt i sig som gör att man sjunker in i den. Det är precis vad Jay-Z feat. Alicia Keys låt Empire Sate of mind har gjort med mig. Det var längesen jag hörde en låt som var så här bra. Den är bara så jädra skön att lyssna på. Den här låten är min favorit för tillfället.

Är det verkligen sant? Jag kan knappt tro det. Jag vaknade nyss och gick ut ur mitt rum på golvet såg jag att det lyste en massa, det var solen som reflekterade. Jag tittade ut genom fönstret och där såg jag min kära sol. Så jädrans gött. Oh, jag blir riktig glad nu. Det var skit längesen jag såg solen titta fram så här mycket. Jag ska verkligen ta vara på den här dagen för det är inte ofta man får se solen under vintern. Hur ska jag ta vara på solen idag då? Jo jag ska nämligen till stan och käka/fika med några vänner och därefter blir det träning vid fem och vid den tiden har solen gått ner. Så det passar perfekt. Haha jag är sjukt glad nu. Man blir så glad av sol.

Idag börjar de första eleverna sin kurs i Barcelona fan vad spännande. Jag vill åka nu! Man tänker att det är så lång tid kvar tills man åker, men det är det också typ. En månad och tjugo dagar. Men det kommer säkert gå fortare än vad man tror. Shit, Barcelona. Jag längtar.

Den här dagen hade vi en liten middag hemma hos oss. Mest för att bara ta det lugnt men också för att fira min födelsedag lite grann och för att syrran kommit hem från Paris. Jag fick presenter av trion Lili, Annie och Nathalie. En bok om Barcelona som kan vara bra att ha när man väl är där nere. Det var en mysig kväll och vi käkade mycket för att inte glömma efterrätten. Vi köpte tre paket glass och tre olika chocklad såser samt marränger, plus Amandas hembakade kladdkaka som var riktigt god. Usch vad mätt man blev efter allt. På kvällen när jag låg i sängen och tittade igenom Barcelona boken kom jag att tänka på mina vänner. Att jag inte kommer få träffa de på fyra månader. Det är riktigt hemskt. Skämt som endast de förstår och andra saker som endast vi har. Fuck vad jag älskar er, era livlösa blygläppar.

Många känner mig. Jag försöker inte påstå att jag är en populär person, men många känner mig. Eller många tror att de känner mig. Många vet vem jag är. Jag är deras vän eller bekant. Jag är alltid trevlig mot folk och första gången jag träffar en person kramar jag. För att det är så jag gör, istället för att skaka hand. Många lägger mig på minnet efter det. Men det gör inte jag ...
Det har hänt så många gånger att personer har kommit fram till mig och sagt: "Hej Vincent, hur är det med dig?". Och jag har bara sagt:"Heeej, jo då det är fint tack hur är det själv". Men i verkliga fallet tänker jag:"Vem fan är den här personen och var har jag träffat honom/henne?". Jag spelar alltid med för att det är pinsamt för mig att inte minnas personen när den andra minns mig så väl. Varför är det så att jag aldrig lägger någon jag träffar första gången på minnet? Är det för att de inte gjort ett så starkt intryck på mig eller är det för att jag tänker att det är den enda gången jag träffar de? Jag vet inte riktigt. För många är jag deras vän eller bekanta som sagt men för mig är de, ja vad ska man säga ... en jag träffat på stan?

För er som inte vet, är jag inte i Malmö just nu och har inte varit det på fyra dagar. Jag är uppe i Stockholm där jag besöker Mania. Har nyss vaknat och känner mig fortfarande seg fastän jag har sovit tio timmar om jag har rätt. Jag känner mig inte glad eller ledsen, jag känner ingenting, jo seg sa jag ju. Framför mig har jag ett fönster där en massa höga träd finns, alla löv är nu nere bara några enstaka bruna löv finns kvar. Tittade nyss på Mania hur hon sover, hon ser inte grann ut haha. Det gör väl ingen när man sover. Usch vad jag känner mig seg. Det får bli en bra frukost nu och sedan en tur på toan.

Fan vad jag inte gillar när det blir höst och vinter. Eller jo, på ett sätt gillar jag det. När man sitter inomhus och tar det lugnt när det är jätte kallt ute och snöar. Men också när man tar sig en promenad i en park och alla träd har så fina färger, skit gött. Men annars är hösten och vintern hemskt. Jag vet inte om det är bara jag, men jag blir så fruktansvärt seg och orkar knappt göra någonting. Precis som hon i "Svenska Hollywood fruar", hennes citat om läppstift.

- Utan läppstift känner jag mig naken, rädd, exposed.

Jag känner exakt likadant fast när jag inte har sol. Därför längtar jag som fan till Barcelona där det kommer vara sol för det mesta, förhoppningsvis. Det är så gött att vakna till en himmelsk blå dag med en massa sol. Nu vaknar man alltid upp till gråa moln och sen vid fyra tiden går solen ner som finns bakom molnen, usch vad det är drygt. Vid sånna här lägen vill jag bara göra något. Som att ta bilen och köra någonstans. Varför inte till Göteborg med mina vänner för en dag? Det hade fan varit skit kul. Hm, det borde man ta och göra faktiskt. Men ja, om man får tillåtelse av sina föräldrar att låna bilen. Men hösten och vintern är spontan årstiden. Det är då när man inte har något att göra som man vill bara göra något som man annars inte gör. Och det är så kul. Fan vad jag blev pepp nu på att åka någonstans. Men jag får inte slösa mer pengar och jag ska ju redan åka. På tisdag åker jag till Stockholm för att träffa Mania. Jag ska stanna där i åtta dagar, det kommer bli en massa 26. Det ska bli riktigt skönt att få göra något annat, än att bara sitta här hemma i Malmö.