Inte så värst trött
Under mina år som simmare har jag aldrig gillat morgonträningar och i fredags hade vi morgonträning klockan sex på morgonen. Mitt alarm hade ringt halv fem på morgonen och jag låg i sängen och funderade över om jag skulle stiga upp eller fortsätta sova. Men jag bestämde mig för att stiga upp och ge morgonträningen ett försök. När jag satt på min cykel på väg mot Aq-va-kul kände jag mig duktig. För här var jag på väg mot något som jag inte direkt tycker om. Klockan hade hunnit bli halv åtta och träningen var slut. Sist jag simmade morgonpass sov jag alla lektioner i skolan för jag var så sjukt trött. Jag förväntade mig att det skulle bli samma sak nu igen.
Efter träningen cyklade jag till Hemköp för att köpa lite frukost så jag kunde återhämta mig, därefter drog jag vidare till skolan. Lektion efter lektion och tröttheten hade fortfarande inte slagit in på mig. Jag orkade till och med spela upp pjäsen jag hade tillsammans med Carolin, Kim, Krisitn och Elise som vi spelade upp riktigt bra.
Klockan hade hunnit bli 17.00 och under tiden hade jag hunnit vara i Köpenhamn för att hämta ut lite pengar, vart på möte med Elin och Giulia angående vår bal och burit runt mina två tunga väskor och en lättare väska. Simon hade skickat sms till mig, så jag ringde upp honom. Han sa till mig att jag kunde komma hem till honom för vi skulle ut på pub senare. Jag låste då upp min cykel och cyklade hem för att lämna mina väskor. Sedan cyklade jag vidare från Bulltofta ( där jag bor ) till Lindängen ( där Simon bor ). Hemma hos Simon käkade vi lite och tog det lugnt bara. När klockan var mellan 20.00-21.00 drog vi in till stan. Men Simon tog bussen för han orkade inte cykla. Vi träffades igen på Gustav och drog vidare till en pub på Lilla Torg som heter Yomito om jag minns rätt. Riktigt nice ställe och under tiden vi var där fylldes det på med folk hela tiden och man träffade många man kände. När klockan hade blivit tolv började folk dra vidare till klubbarna, men för Simon och mig blev det att dra sig hem. Jobb väntade mig dagen därpå, därför var jag tvungen att gå och inte för att jag var trött vilket jag borde ha vart.
Långt ifrån bra
Som sagt har jag börjat simma nu och igår var min allra första träning på tre år. Jag trodde att det skulle vara lätt att simma igen för jag vet ju hur man gör och kan tekniken. Man föreställde sig i huvudet att man skulle simma lika snabbt som man gjorde innan. Men när jag väl hoppade i och simma började jag få mjölksyra i mina armar efter bara 100 meter och var tvungen att vila. Hur pinsamt var inte det? Jag kände mig så dum eftersom jag vet om att jag har varit en riktig bra tävlingssimmare och har kunnat simma 1500 m utan att stanna. Nu måste jag stanna efter 100 m. Jag hoppas att efter några mer träningar så kan jag åtminstone simma 500 m utan att stanna i en rätt hög fart.
Dagen i korthet
- Stan med Hellen
- Träning
- Telefonsamtal från Karl-Johan
Tillbaka i simbassängen
Sen jag slutade simma har mina mina muskler försvunnit och nu är jag så otränad att jag känner, jag måste göra någonting åt det. Igår när jag var på väg hem till Lili med buss eftersom min cykel hade punka som jag fixade idag, träffade jag iallafall en gammal simmarkompis. Han berättade för mig att de hade bildat en ny grupp för simmare som har haft ett långt uppehåll och att min ena simmarkompis Johanna Andersson som också hade slutat hade börjat i den gruppen. Detta lät ju riktigt bra och det passade mig perfekt, för jag vill bara komma i form igen och inte börja tävlingssimma på riktigt. Jag bestämde mig för att ta kontakt med Johanna och det gjorde jag idag. Vi pratade i telefon och bestämde träff utanför Aq-va-kul kl.15.40, för att de skulle träna klockan fyra. Att komma tillbaka till Aq-va-kul var riktigt skoj, man träffade sin gamla tränare och sina lagkamrater. Jag pratade med min tränare Robban och han tyckte det var roligt att jag ville börja simma igen och sa att jag kunde komma till träningen imorgon. Så redan imorgon ska jag börja simma och jag längtar som bara den. Men jag kommer att vara slut efter första passet.
Efter många försök
Varje gång jag och gänget ska ut på en pub på Möllan drömmer vi alltid om att nån dag komma in på pub Metro för att där inne verkar det så nice. Men det är alltid så fullt med folk där inne så det finns aldrig plats och därför har vi alltid blivit tvugna att sätta oss på antingen Volym, Tempo, Golden eller Retro. Inte för att de ställena är dåliga men vi känner att Metro, dit måste vi in någon dag. I förgår den 24 januari gick jag och Lili till Möllan för att kolla läget. Vi gick först in på Volym, men sen tänkte vi att idag skulle vi testa på Metro och försöka fixa platser. Så vi drog till andra sidan gatan där Metro ligger. Vi går in, fullt är det och det finns inga platser lediga. Men vi ville inte ge upp så vi stod vid baren en stund och jag passade på att beställa en cider. Tillslut såg vi några personer lämna ett bord. Vi både tänkte att detta var vår chans, så vi gick raskt dit och fick två platser. Hade vi verkligen fixat platser inne på Metro? Ja, för det hade vi. Det var så sjukt konstigt för här har vi försökt hur många gånger som helst och misslyckats. Nu hade vi helt plötsligt skaffat oss två bra platser bredvid två schyssta personer.
Musiken som spelades var riktigt grym och folket var så nice, precis som vi hade föreställt det.
Min fiende
Varje måndag börjar jag skolan halv nio med den värsta lektionen jag vet. Det är samtidigt min fiende som jag känner att jag aldrig kommer att vinna över. Jag har försökt 2 gånger innan och inte lyckats nu är det tredje gången gilt, men det kommer inte gå bra denna gången heller. Min fiende jag pratar om är mattematik. Mattematik för mig känns så onödigt för när kommer jag att använda alla de olika formlerna vi får lära oss. Det är inte som att jag kommer att ha någon nytta av de när jag ska handla i mataffären för att räkna ut hur många x och y axlar det finns på en viss vara. Dåligt exempel, jag vet, men ni förstår vad jag menar. Fastän jag har så svårt för matte betyder det inte att jag har tråkigt på lektionerna för det har jag inte. Med min kära vän Hellen som inte heller är så värst bra på matte har vi väldigt roligt tillsammans.
Under matte lektionen idag fick vi reda på när vi ska ha nationella prov och det ska ske den 14 maj. Kommer jag kunna besegra min fiende i maj eller kommer jag att fortsätta leva med ett underkänt betyg i mattematik B? Det återstår att se.
Gårdagens trevnad
Jag vaknade halv 2 igår efter att jag hade varit ute sent under lördagsnatten. När jag steg upp satte jag mig vid datorn och såg att Annie var inloggad. Vi började prata om en träff och kom fram till att vi skulle ses, men senare. Först var Annie tvungen att diska, städa badrummet och sitt eget rum. Men det är inte lönt att Annie städar sitt rum för det blir lika stökigt nästa dag. Jag själv har städat hennes rum och det blev riktigt rent. Men efter några dagar när jag kom hem till henne var hennes rum tillbaka till det vanliga. Klockan tickade och tillslut hade den hunnit bli kvart i sju. Jag satte mig då på cykeln och cyklade iväg till Annie. När jag hade anlänt satte vi oss i Mikaels rum ( hennes lillebror ) och tittade på roliga klipp på youtube. Efter en stund orkade vi inte mer och satte oss därefter i Annies rum. Jag frågade henne om hon hade städat hennes rum och det hade hon, men jag såg ingen skillnad. Vi kände båda att vi var sugna på något sött, så vi gick ner till Hemköp för att köpa något vi kunde käka. Vi hittade massor och kunde inte riktiga bestämma vad vi skulle köpa. Tillslut blev det knäckglass, kakor och sockriga fingrar. Uppe i lägenheten igen krängde vi oss med glass och kakor vi köpt och blev riktigt mätta. Det fanns inget riktigt bra på tv, men vid halv elva kom Skins på kanal 5. En brittisk ungdomsserie som jag och Annie har fallit för. Den höll på till halv tolv då jag begav mig hemåt.
Mitt nyklippta hår gillar jag
Söndags vila
I fredags var det KB, igår var det Wonk och nu är det söndag och dags för att bara ta det lugnt och vila sin kropp. Det har vart mycket dansande i helgen och skoj var det. Efter förra veckans besvikelse på KB var jag rätt skeptiskt till att gå till KB i fredags. Men det var väldigt trevligt och det var kanske till och med en av de bästa gångerna som jag har varit på. Lili, Nathalie och jag var inne på Volym som alltid och sen drog vi till Golden och träffade upp Signe och gänget. Vi satt där de sista 30 minuterna innan puben skulle stänga sen bar det av mot KB. Väl inne på KB var det fullt med folk och man träffade på många bekanta. En av de var Joakim från Bollnäs som just nu bor i Malmö men som ska flytta till Helsingborg. Han är så jädrans snäll och trevlig.
Musiken var på topp och de spelade till och med lite House inne på KB och jag älskar House det är så grymt bra. LC Club i Nantes fick mig att älska det. Tillslut blev klockan fyra och de skulle stänga vi hämtade våra ytterkläder och gick ut för att hämta våra cyklar. På väg mot cyklarna gick en kille bredvid oss som dansade ibland med oss. Vi sa hej och hälsade på varandra. Han heter Thomas som är uppväxt i Klågerup ( det stället känner vi ju inte alls till ) och studerar musik i Örebro. Efter en stunds prat började vi avrunda och han skulle försöka se om han kunde fixa någon som behövde svart taxi, så att han kunde tjäna lite pengar. Men han hittade ingen.
Igår var det då Wonk med Signe, Nora och Heidi. Det var riktigt trevligt men svettigt som tusan. På andra våningens dansgolv är det så sjukt svettigt, men vi fortsatte att dansa ändå. Signe och Heidi gick vid tre tiden medans jag och Nora stannade till fyra. Efter att Signe och Heidi hade gått kom det ännu bättre musik. Jag och Nora hade varit i piano rummet och hörde låten Pata pata med Miriam Makeba så vi sprang till dansgolvet, men vad vi inte visste var att det var dricka på golvet så Nora halkade och trillade men jag klarade mig. Det var skit roligt och vi kunde inte sluta skratta.
Under kvällen träffade jag på Robin och som vanligt var han en skitstövel. Jag vet inte varför men han påminner mig om Karl-Johan. Men bortsett från de så har det varrit en skit skoj helg.
