Varför inte?


Midsommar

Midsommar var det ja. Och det firades hemma hos oss med syrrans vänner plus mamma, pappa och Annie. Pappa hade lagat riktigt god mat och mamma hade dukat bordet fint. Hur var vädret då? Ja som det alltid brukar vara på midsommar. Först är det sol, sen regn sen återigen sol och sedan regn och tillslut sol då det håller i sig. Många klagar på vädret på midsommar, men det känns som en tradition att det är så. Efter maten käkade vi jordgubbar med grädde och glass. Jag blev så mätt och det blev de andra med. Efter maten och efterätten satte oss vid tv:n och kollade på videor från när jag och syrran var små. Vi hittade videon på mig och syrran när vi lekte sikta mot stjärnorna i vår gamla lägenhet. Det var så roligt att jag började gråta av glädje. Fy vad roligt det var. Jag trodde jag var så duktig och min syster hade de hemskaste kläderna. Ah, kommer aldrig glömma det. Hela kvällen spenderades hemma och vid midnatt började vi käka lite mat igen, gott var det.




Off

Jag har inte skrivit på ett tag, men har inte riktigt orkat. Har faktiskt vart jätte ledsen och gråtit i tre dagar pga Michael Jackson, töntigt tänker vissa, men så är det. Jag beundrade verkligen honom och min kompis Lana vet exakt hur det känns hon har gråtit lika mycket som jag om inte mer. Tycker det är synd att folk börjar uppskatta hans musik nu efter hans död.. Ah det är hemskt att han inte finns längre. Juste man har nu börjat spekulera att hans död vara falsk. Hur orkar man göra nya headlines som inte är sanna?  Bara för att skriva något i tidningarna.

Men vad har jag gjort förutom att sörja Michael, jo jag har köpt en ny kamera. Systemkameran Olympus e-420, den tar jätte fina bilder och den är lätt att använda. Sen har jag firat midsommar här hemma med syrran och hennes kompisar samt med mamma, pappa och Annie. Vi hade riktigt god mat som pappa hade lagat, han har ju varit kock i 20 år. Och annars än midsommar har jag jobbat och tagit det lugnt. Solen börjar också titta fram nu och det fina vädret kommer sakta med säkert.

Finns inga ord

Aldrig någonsin kommer det finnas någon som Michael Jackson. Hans musik är legendarisk. Jag kan än inte förstå att den bästa artisten någonsin inte finns här i världen längre. Michael Jackson kommer alltid att förbli The King of Pop.


African music

Om det är någon musik jag älskar, är det afrikansk folkmusik. Tycker det är så skönt att lyssna på. Det känns som att det de sjunger har en mening och att det betyder något, fastän jag inte förstår vad de sjunger. Har lyssnat på rätt mycket afrikansk folkmusik och har nu fastnat för Rose Muhando som är en gospel sångare, känd i västra Afrika. Har spenderat ungefär två timmar framför datorn med att bara lyssna på musik från Muhando.
Jag kommer inte sitta här resten av dan, utan jag ska träna vid fyra tiden och efter träningen ska jag träffa Hellen och Mania. Vi ska till Pildammnsteatern och lyssna på afrikansk/kongo influerad musik, hoppas det blir bra. Jag var på Pildammnsteatern för två dagar sedan och lyssnade på ett annat afrikanskt band, riktigt bra var det. Efter vi lyssnat på de ikväll vet jag inte vad som händer kanske en pub? Men egentligen så vill jag inte till en pub eller käka ute. Jag har slösta så mycket pengar nu efter studenten, för man inte har någonting att göra. Det känns som en söndag varje dag och det är bara för att det är inget sommar väder. Var fan är sommaren? Jag vill kunna ligga på stranden och slappa, då man endast dricker vatten och käkar en frukt plus en yoghurt. Men nu går man ut på resturanger hela tiden och tar sig en cider. Bara igår slösade jag 300 spänn, på vadå? Jo, på mat och dryck. Vilket är så onödigt. Nej det ska bli bättring.


Rose Muhando - Amina
 




Student bilder

Hade inte riktigt tänk skriva någonting i detta inlägget, utan nu är det bilderna som får tala. Här är iallafall bilder från min student, njut.


   

Nu har det kommit till ett slut

Det enda jag har gjort de här dagarna är att ha varit ute sent, gått hem och sovit 6 timmar, upp sen igen för att gå på en annan student fest. Men nu är det äntligen slut, för nu finns det inga fler att gå på förutom Jeffs student som är nästa vecka på fredag i Ystad. Min kropp är helt sliten nu, så det ska bli skönt att vila. Men jag hinner inte vila idag för att jag ska jobba om någon timme.

Student dagen var helt underbar, men som vanligt kan jag inte passa tiden. Jag var ute och körde själv på morgonen till ICA Maxi för att köpa dricka och chips till festen hemma. Sen hade jag jätte bråttom till champangefrukosten hemma hos Hesho. Jag kom dit elva, när vi egentligen skulle vara där halv tio. Men det gjorde inte så mycket. Vi tog taxi in till stan hela klassen där vi gick runt och skrek. Det enda vi väntade på var att springa ut på trappan. När det hade gått några timmar och klockan var halv sex samlades vi i biblan i skolan och väntade på utsparken. Jag och Caroline började stört gråta när vi såg varandra och pratade om Norge. Det var ett så grymt drag i klassen och alla var helt pepp. När vi stod där nere och väntade på att springa ut, sjöng vi skit högt och rektorn räknade ner från 10 till 1 då de öppnade porten och vi sprang ut. Fan vad gött det var.
Efter vi hade sprungit ut träffade man några vänner och familjer som väntade på en, men man kunde inte stanna så länge för att flaket väntade på oss på Drottningtorget. Flaket var så roligt, men jag är så känslosam och alla känslor bara slog in på en gång och jag grät typ hela rundan när vi åkte. Det var både glädjetårar men också sorgsnatårar. Hemma hos mig väntade en massa folk och jag blev jätte glad att så många kom. Jag var hetl upp i varv och var helt speedad. Folk trodde jag hade druckit men det hade jag inte. Drack gjorde vi sen på kvällen. Min syster hade köpt två tequila flaskor till mig. Vi shootade en efter en. Jag hamnade på 10 shoots. Sen drog vi till Amiralen på fest.

Jag är ytterst tacksam för alla som kom på min student och tack för blommor och presenter. Detta var en helt grym dag och kommer aldrig glömma det, tack.




Studenten om några timmar

Hur är det möjligt? Imorgon gäller det. Jag är inte alls beredd. Som man har längtat till den här dagen och redan imorgon händer det och så fort man vet om det, är det slut. Jag kan inte förstå att skolan har kommit till sitt slut, att jag har gått alla mina tolv år som man ska. Jag kommer ihåg första dan när man började första klass 1997, det var så nervöst. Nu känner jag mig nervös igen, men för att skolan slutar och att det inte finns något man kan luta sig mot som man kunnat göra alla dessa år. Det är så konstigt att nu när vi slutar kommer det börja en ny årskull till höst som ska gå samma runda som vi gjort i tolv år. Men den rundan går så snabbt.

Idag har jag, Iman och Mania kämpat med de två lakan vi ska ha på flaket och blåst upp alla 65 ballonger vi köpt. Våra lakan blev jätte fina tillslut och är nästan identiska lika. Några från EU ettan och tvåan ska sätta upp sakerna på flaket.
Men hur ser nu schemat ut för imorgon. 

- kl.10.00, samling hemma hos Hesho för champange frukost
- kl.12.00, åka in till stan för att vandra runt och sjunga
- kl.13.00, sista måltiden tillsammans på resturang Gustav Adolfs Torg
- kl.15.00, klara med maten, dessert?
- kl.16.00, vandra runt i stan och sjunga
- kl.17.00, fotografering på skolan
- kl.17.30, inlåsta i bibloteket på skolan
- kl.18.00, utsparken börjar
- kl.18.24, vår klass SPEU3 springer ut

SPEU3 tack för alla de här tre åren vi har haft tillsammans. Vi har haft våra små catfights eftersom vi är ju 29 tjejer och ynka 3 killar. Men det har vart roligt. Våra bråk är en del av vår klass anda och våra diskusioner klår allt. Som vi pratar och argumenterar hit och dit och på tal om prat. Är vi den snackigaste klassen som finns. Aldrig kan man få tyst på oss, då Rewa ska försöka få tyst på alla genom att skrika "HÅLL KÄFTEN" , men som inte har varit till någon direkt nytta. Men någon som har varit nytta för klassen har vart Giula, den som har fixat det mesta och har varit vår lilla ledare. Rahima som också försökte på att vara ledare genom att sjunga den irländska låten i ettan, ett minne vi lär aldrig glömma. Det finns så många man kan prata om, men det hade tagit en evighet. SPEU3 vi är en speciell klass och efter våra resor vi gjort har vi kommit närmre varandra. Jag kommer sakna er och när vi ses om 10-15 år på vår återträff kommer det bli så jädrans skoj att se hur alla har förändrats. Återigen tack SPEU3 för de här åren, vi är bäst.