Allt är som vanligt
Nu har man varit hemma i åtta dagar. Hur känns det nu att vara hemma igen då? Det är jätte kul att träffa sina vänner igen, men annars är det riktigt trist att vara hemma. Jag vill tillbaka hem till Barcelona. Jag känner att jag inte är riktigt klar med Barcelona än. Man har träffat vänner och kommit in i livsstilen och sen skulle man lämna det och komma tillbaka hit. Jag känner mig så sjukt stressad här eftersom stan stänger klockan sex och sen om man ska ut och klubba ska man vara på puben vid 10 och sen vid ett drar man till klubbar som stänger tre. Man hinner ju inte. Stan stänger halv tio i Barcelona och man äter middag vid 10 sen går man ut vid tre är hemma vid åtta eller senare om man inte går på efterfest. Alla tror att man överdriver att det är jobbigt att anpassa sig igen till det svenska sättet men faktiskt det är jobbigt. Det känns som att man måste gå tillbaka i tiden om ni kan förstå vad jag menar.
Sen jag kommit hem har jag inte gjort så mycket. Jag har bara hängt med vänner och varit på Babel. Var där senast igår och det var bra. Men jag tycker att folket är lite trist. Man kan inte riktigt skoja med människorna och folk tittar snett på en. Vad jag klagar, förlåt men jag trivdes jätte bra. Jag älskar iallafall sommaren i Malmö det är nice. Just nu suger vädret och det är så sjukt kallt, det känns som vinter. Jag använder 4 tröjor på mig när jag går ut för det är så kallt. Det brukar faktiskt inte vara så här kallt i maj, det är skumt. Och på tisdag ska jag norr upp och då blir det kallare. Jag ska till Göteborg och träffa min kompis Mikael. Jag ska stanna där i en vecka det blir skönt att komma bort från Malmö lite. Jag har varit hemma en vecka och vill redan komma bort från Malmö.
Idag vet jag inte riktigt vad som händer, jag vill träna iallafall. Jag ha köpt gymkort på 24/7 så jag måste använda den. Ska börja göra mig i ordning, besitos. 